Tung kropp av för tunga tankar. Stänger ögonlocken för att slippa se hur jag har förvandlats. Sedan inser jag att det är hjärtat som har förändrats och att det inte går att blunda för. Ibland känns det som om absolut ingenting är på riktigt längre. Inte ens du med dina fingertoppar. Trots att verkligheten förr var bosatt i dig precis som regnmoln bosatt sig i mig nu för tiden. Förändringar i hjärtat: snabbare slag och en hårdare puls. Kylan kröp sig närmre min hud när jag gick längs med din gata, och jag tryckte min stickade halsduk närmre mot min kropp. Gick nära och intill alla husens väggar av betong och tegelsten. Kröp mig intill husväggarna för att ingen skulle trampa på mig. Husväggarna luktade svagt av ännu ej släckta cigaretter som fortfarande glöd i någon askkopp i rostfritt stål där innanför fläckade tapeter. Stod man tillräckligt nära kunde man känna lukten av billig jävla horparfym i ett tappert försök att dölja lukten av svett och otrohet.